Mörkrädd katt??

Jag tycker verkligen om när det är helt mörkt när jag sover men vi har upptäckt att alla i vår familj inte tycket om det. Knut blir mycket upprörd om det är helt mörkt, så vi har en liten lampa tänd åt honom (ja ja vi vet att vi skämmer bort dem!) Om det blir strömavbrott mitt i natten blir han GALEN och springer runt, tjuter och har sig. Det låter som om det är mest synd om honom i hela världen. Ester har vant sig men Eirikurr brukar svansa efter honom med sitt vanliga gnälläte. De som tror att katter bara jamar och spinner har inte träffat våra!

Ester piper, mi, mi när hon vill ha mat och när någon lyfter upp henne de två sekunder det går. Hon spinner mycket och absolut om jag lyfter upp henne och bär henne på axeln.

Knut skriker: WHOOOAAAA, och det otroligt högt (men så är han ju döv) i början sprang Ester till honom hela tiden för hon trodde att han behövde hjälp. Han spinner också högt men mest hos P elelr mitt i natten när han sträcker ut sig och blir närmare en meter lång i min säng, gärna i mitten. Han o P har en liten lek, där P bär honom i famnen och han biter på P:s finger och morr-njuter samtidigt, Fullt normalt??!!

Eirikurr är nog mest mysko. Det likanr inte alls något mjau eller jamande, inte på något sätt alls om jag tänker till. Har aldrig hört honom jama. Om han ligger och sover och man kommer in i rummet tittar han upp och blänger surt på en och skriker: vhää. Som en trotsig tonåring korsat med en katt.

Men mörkräddheten då kan den bero på att han är döv eller är det bara ännu en sån sak som bara är där??? Måste nog försöka reda ut det.

Hoppas på att kunna lägga in lite kort till Julkort året runt imorgon, jag vet inte riktigt hur jag ska förminska bilderna i den här datorn, P är så mkt bättre på det för att inte säga snabbare.

Nu blir det till att plugga lite, återlämna lite böcker, köpa 1:års present och sen ska mina ögonbryn bli fina! Tack Hend för att du står ut med att plocka dem trots att jag åmar mig!